YTANALYSMETODER DISKADE GLASYTOR

Målet är att använda ytkänsliga metoder för att studera kemisk sammansättning och struktur på maskindiskade glasytor.



Bakgrund
Vid maskindiskning angrips glas genom att ämnen lakas ut från ytan och att glasstrukturen bryts upp i den alkaliska miljön. Det synliga resultatet blir först ett svagt skimrande skikt på ytan och sedan en successivt mer dimmig och mjölkaktig yta, som beror på att den blir gropig. Genom att glasens sammansättning har utvecklats kan de bästa glasen tåla upp till 2000 diskcykler med traditionella fosfatdiskmedel utan att det syns vid normal användning.

Dagens ökade miljökrav gör dock att man strävar efter att ta bort fostfat från maskindiskmedel. De senaste årens disktester på Glafo visar att maskindiskmedel med lägre fosfathalt ofta gör att det fastnar beläggningar på glasen. Det som händer på glasytan kan då vara en kombination av traditionellt diskangrepp med gropar i ytan och svårlösliga beläggningar. För att kunna utveckla glas och fosfatfria diskmedel till fungerande kombinationer behöver dessa tunna beläggningar kunna analyseras och studeras.

SEM-foto av beläggning på yta diskad 750 gånger med lågfosfatdiskmedel.

Planerat arbete
Vi kommer att undersöka diskade glasyter med ett antal olika ytanalysmetoder.

Olika glastyper och diskmedelstyper jämförs för att försöka förstå varför det blir beläggningar och angrepp på ytorna.

ANDRA AKTUELLA PROJEKT