GASERS LÖSLIGHET I GLAS – KEMISK LUTTRING (PR 194)


Projektet ska omfatta studier av gasers kemiska lösning i miljövänliga glassmältor. Målet är att på sikt förbättra luttringsprocessen.


Bakgrund
Genom att förbättra glaskvaliteten vill glasbruken minska kassationen som beror på blåsor i glaset. De stora blåsorna är lätta att eliminera men de små (lusorna) är svårare att bli av med. Blåsor i glaset accepteras inte som förr.

Luttring av glas har studerats många gånger både empiriskt och i modell. Processen påverkas av vilken sorts luttringsmedel som används, glasets smälttemperatur och vilken typ av glas som produceras.

Luttringsprocessen är relativt lätt att förklara och styra i enkla (fåkomponents) glas. I dagens miljövänligare, mer komplexa system blir dock luttringsprocessen mer komplicerad och svårtolkad. Processen kan delas in i två olika faser, kemisk och fysikalisk luttring.

Fysikalisk luttring tar bort blåsor
Hittills har man mest studerat den fysikaliska luttringen där blåsor stiger upp till glasytan och på så sätt försvinner. Blåsor kolliderar och diffunderar in i varandra, växer i storlek, och stiger upp till ytan med en sådan hastighet att de har försvunnit lagom till dagens arbete startar på glasbruken.

Kemisk luttring tar bort lusor
Kemisk luttring innebär att gaserna löser sig i smältan. Det är den kemiska luttringen som är mest verksam på de små lusor som blir kvar som restblåsor i smältan efter den fysikaliska luttringen. Den kemiska luttringen är beroende av temperatur, tid, ugnsatmosfär och även av den typ av gas som lusorna innehåller.

Aktuella gaser
De gaser som bildas under luttringsprocessen är syre och kväve från luften, kol- och svaveldioxid från råvarorna. Gaserna löser sig mycket olika under olika betingelser. Syre är den gas som löser sig bäst av dessa.

Projektet
Det finns en gråzon kring hur lösligheten av olika gaser kan påverkas. I projektet kommer vi att studera den kemiska luttringsprocessen och gasers löslighet i glas.

AKTUELLA PROJEKT