FAKTORER FÖR TEORETISK BERÄKNING AV UTVIDGNINGSKOEFFICIENTEN ALFA (PR 193)

Bakgrund
Den termiska utvidgningen är en mycket viktig fysikalisk egenskap då man utvecklar och tillverkar glas. Den är enkel att bestämma och ger snabbt en indikation på om glasets sammansättning är rätt.

Utvidgningskoefficienten måste stämma annars spricker glaset
När man smälter ihop två glas måste man ta hänsyn till den termiska utvidgningen så att den stämmer mellan glasen som annars spricker.

Glas, liksom alla andra material, utvidgar sig vid uppvärmning och drar sig samman vid avkylning. Den specifika termiska utvidgningen anges vanligtvis med utvidgningskoefficienten a (alfa) som definieras av materialets längdändring per °C.

Gamla beräkningsfaktorer behöver förnyas
De faktorer som idag används för beräkning av alfa är gamla och har visat sig ge stora avvikelser. De vanligaste faktorerna som använts hittills är publicerade av Appen, Huggins & Sun, Winkelmann&Schott eller Jeffkins.

I många fall saknas det också faktorer eller så täcker de fel sammansättningsområde. Det gäller t ex för sådana ämnen som idag ersätter blyoxid.

Noggranna beräkningar kräver pålitliga faktorer
För noggrannare beräkningar är många av dessa gamla faktorer utan större värde och praktiska mätningar måste utföras istället. Detta är otillfredsställande i projekt som kräver pålitliga värden av ett stort antal glassammansättningar då dessa kontrollmätningar tar förhållandevis lång tid.

Arbetsplan
Ett begränsat glassystem kommer att undersökas i detta projekt. Under projektet framställs väl homogena glas för beräkning av alfavärden och därpå görs anpassningsmätningar relaterade till referensglas. Vissa glas kommer att väljas ut för kemisk analys och kontroll. Detta utmynnar i en statistisk utvärdering av mätresultaten som ska användas för att beräkna nya alfafaktorer för det aktuella glassystemet.

Projektet beräknas pågå under 2002.

AKTUELLA PROJEKT